Hej Victor, vem är du?

Jag heter Victor Egerbo, är 25 år. Just nu befinner jag mig på Alsike Kloster som volontär. Här har tre stycken nunnor öppnat upp klostret som fristad för flyktingar. Jag slutade i december 2010 som Ungdomspastor i Pingstkyrkan Vetlanda och kom hit den 3 Januari. Tidigare studerade jag utbildningen SALT (Pastorsutbildning med Teologi och Ledarskap) som utgår ifrån Örebro Missionskola, nu har jag tagit en paus i studierna men
fortsätter efter sommaren igen.

Hur och varför startades Morip?

Morip startade nog egentligen med att Maria Bard ifrån PMU samlade mig, Elin och Jacob Hyving på Pingst-Ung nätverksdagar i Götabro. Då diskuterade vi allt ifrån att våra församlingar borde servera rättvisemärkt kaffe till att prata om miljöpolicys för
församlingars verksamhet. Där och då startade förmodligen nätverket. Sedan bjöd
Maria Bard in oss och några andra, pastorer, missionärer, ansvariga för
missionsarbete i några pingst församlingar, och pratade om en
hollistisk (helhetstänkande) församling en dag i PMUs lokaler på Pingsthuset i
Flemingsberg. Vid avslutningen av dagen tog Maria upp samtalet om Nätverket. Jag
kommer ihåg en man som är ansvarig för missionsarbete i en av sveriges större
pingstförsamlingar svarade mig/oss om vem som ska stå bakom nätverket med –
”ingen kommer att ge dig mandatet, du måste själv ta det”. Det var precis det vi
gjorde, vi tog initiativet och startade nätverket Morip.

Maria lämnade nätverket för att arbete med PMU i Kongo och istället kom Anna Gustafsson ifrån PMU med. Det var jag, Anna, Elin och Jacob Hyving som blev nätverkets ledningsgrupp. Vi startade nätverket med en blogg och sedan en facebookgrupp. Samma år fick vi hålla seminarier på Nyhemsveckan. Då blev det några artiklar i dagen, pingst och även PMU-magasin gjorde reklam för nätverket. Läs gärna artiklarna på vår blogg,
klicka på ”Media” i kategori listan till höger.

Vad är Morips vision?

Vår vision har förändrats med åren och gått ifrån att ”lyfta miljö och rättvisefrågor inom Pingst” till att samla och nätverka med nyckelpersoner inom Pingst som redan är engagerade. Nätverket blir en plats för uppmuntran och inspiration men samtidigt utmaning. Morip har ingen tydlig vision som är nedskriven och offentlig. Jag vill gärna se
att en tydlig genomtänkt vision formuleras och att visionen klubbas på ett slags
årsmöte, samtidigt och efter det behöver Morip tydliga konkreta mål att arbeta
med.

Varför, anser Morip, att vi ska bry oss om miljö- och rättvisefrågor?

Morip skrev sitt första blogginlägg med citat ifrån 1 Mosebok 2:15 att vi ska vårda och bruka skapelsen. Beroende på vilken översättning du har så står det lite olika. Poängen är att ett av de första uppdragen som Gud ger människan är att vårda och alltså ta hand
om skapelsen, både djuren och naturen. Morip är egentligen inte ett nätverk om
miljö och rättvisefrågor men snarare om livsstilfrågor. Vi tror att det är Guds
vilja att vi ska ta hand om skapelsen som vi har fått. Detta får konsekvenser
för hur vi lever våra liv och såklart även konsekvenser för församlingens
verksamheter. Om Gud ser till både kropp och själ, jord och himmel, då borde vi
också göra det.

Hur ser intresset/engagemanget ut i församlingar för miljö- och rättvisefrågor? Har det förändrats med tiden och med Morips arbete?

Vi har haft bibelstudie och seminarier på Nyhemsveckan och Lapplandsveckan ( både själva och med PMU), jag och Jenny Jakobsson(Morip Ledningsgrupp) har blivit inbjudna till och haft samtal med Teologiska Nätverket i Pingst, jag har berättat om nätverket på
Predikantveckan i Fillan/Stockholm då många av Pingst pastorerna är samlade, vi
har dessutom varit med och skrivit den teologiska motivationen till PMU’s studie
om varför PMU ska inkludera miljö och klimat frågor i missionsarbetet.

Jag tror att vi har lyft intresset för miljö/skapelse perspektiv ibland församlingar och pastorer, och framförallt visat att det finns ett engagemang i Pingst.

Hur ser framtiden ut för Morip?

Jag tror att Morip kommer att fortsätta samla engagemanget och ge inspiration och uppmuntran till redan engagerade. Förhoppningsvis kan Morip jobba mer med opinionsarbete och med konkreta mål som rättvisemärkt kaffe i alla pingstförsamlingar eller till exempel ett dokument till hjälp för miljöpolicy i pingstförsamlingar.

Nu vill jag också passa på att säga tack för mig. Jag kommer att ta ett steg tillbaka och gå ut ur ledningsgruppen. Det har funnits i mina tankar länge men inte varit möjligt
tidigare. Nu har fler kommit till ledninsgruppen och min vän och förebild Björne
Erixon som funnits med sedan start kommer fortsätta att vara ledningsgruppens
mentor och bollplank. Jag önskar Morips nya ledningsgrupp all välsignelse och
kommer att fortsätta vara en del av nätverket även om jag inte är aktiv i
ledninsgruppen.

Tack Victor! – Morip ledningsgrupp genom Eva-Lena

Pojken på bilden är Paulo Wilson som drömmer om att plantera träd när han blir stor ”Jag vill göra att luften blir skönare”.   Foto: Jan-Erik Nyman ( Länk )

• Hej Andreas! Berätta kort om PMU miljöstudie, varför har den tagits fram och vad handlar den om?

Miljöstudien är en av flera studier som PMU genomfört sedan 1999 för att förbättra våra metoder och arbetssätt. Andra studier har bl.a. handlat om media, utbildning, hiv/aids, alfabetisering och fred och försoning. Syftet med miljöstudien var att ta fram verktyg och metoder för att arbeta med miljöfrågor inom utvecklingsarbetet som är speciellt lämpade för den typ av kyrkor och organisationer som vi samarbetar med. Studien kan användas som metodkatalog eller som inspirationsmaterial inför projektplanering. Studien kan också användas som studiematerial. Ett viktigt syfte för PMU var att få ett underlag till riktlinjer för miljöprojekt. Vilken typ av miljöinsatser bör PMU stödja? Vad gör vi bäst? Vad bör undvikas?

• Vilken respons har studien fått i PMU- och Pingstörelsen i Sverige?

Pingströrelsen i Sverige har inte direkt gett någon respons på studien. Studien var ju inte primärt framtagen för den svenska pingströrelsen förutom när den svenska pingströrelsen engagerar sig i utvecklingsarbete. Jag hoppas att studien kan uppskattas på så sätt.

Under sommaren 2010 samlade PMU in pengar till trädplantering i Tanzania som också var delvis ett resultat av studien eftersom miljö fick ett ökat fokus. Många pingstvänner var med och bidrog med pengar till trädplanteringen, vilket givetvis är uppmuntrande.

• Vad har studien fått för konkreta konsekvenser i PMUs arbete?

Det är svårt att säga vad som beror på studien och vad som beror på andra trender i PMUs nätverk. Det vi dock kan se är att miljöfrågor har fått ett uppsving och under perioden 2011-2013 planeras ett flertal miljöinsatser. Det finns regionala program som har en hållbar miljö som huvud- eller delmål. Det är en rolig utveckling.

Samtidigt ska vi komma ihåg att PMU inte är en specialiserad miljöorganisation. Men vi bör dock alltid göra vårt bästa för att inkludera miljöperspektiv i våra situationsanalyser och när vi väljer arbetssätt och metoder. Dels för att det är en del av vårt ansvar som förvaltare av Guds skapelse men också för att det helt enkelt blir effektivare och mer hållbar fattigdomsbekämpning då. Vi slipper ta ett steg framåt och två steg bakåt.

Nästa steg är att förbättra PMUs förmåga att integrera miljöperspektivet i allt vårt arbete.

• När vi pratar om miljöfrågor och klimatförändringar i församlingsarbete så kan det hjälpa att använda ordet Skapelse, hur ser du på församlingens ansvar för Miljön och då ytterst skapelsen?

Jag tycker personligen att kyrkan och enskilda församlingar har ett stort förvaltaransvar. Det handlar om rättvisa – vilken rätt har vi att förbruka resurser på ett sätt så att våra syskon som lever i fattigdom far illa? Det handlar också om att ge röst till de som inte har en röst. Sen går det inte att bortse från att vi alla är beroende av naturen och miljön för vår välfärd.

• Morip var med och bidrog till den teologiska motiveringen för studien. Jag tror att det här är en viktig del av arbetet för att det är i den kristna tron, bibelordet och undervisningen, som kristna saknar motivering. Hur ser du att Morip-nätverket och lokala församlingar kan arbeta konkret för attitydförändring i, och arbetet med miljö och klimatfrågor?

Jag tror att Morip kan spela en stor roll för att påverka den svenska pingströrelsen. Min bild av rörelsen är att det är en rörelse med stort hjärta för människor. Kanske är nyckeln till en radikal förändring att sambandet mellan miljöförstöring och orättvisor tydliggörs. Sen måste man nyansera bilden om en pingströrelse som inte bryr sig om miljön. Det finns ju redan församlingar som är starkt engagerade i miljöfrågorna. Dessa församlingar är nyckelallierade. Jag tror att när den svenska pingströrelsen väl bestämmer sig för att prioritera miljöfrågorna då kommer det att ske med besked.

Tack Andreas! / Morip ledningsgrupp genom Victor

För att få tag i studien kan du kontakta PMU. Annars får du tillgång till studien som referensmaterial inför en projektberedning med miljöfokus.

Länk – www.pmu.se

Hur arbetar Pingstkyrkan i Jönköping med miljö- och rättvisefrågor?

Pingstkyrkan har sedan 2003 arbetat mest med miljö- och rättvisefrågor. Detta genom att lyfta frågorna för styrelsen och äldsterådet, men också på Nyhemskonferensen och på Evangelistveckan. När det kommer till miljöfrågorna så arbetar vi med detta genom Second Hand-butiken och genom vårt café där vi noga tittar på de inköp vi gör. Vi arbetar även tillsammans med andra nätverk i Jönköping, genom den Fairtradegrupp som finns i kyrkan och genom Morip där jag finns med i ledningsgruppen.

Varför, anser du, att kyrkor ska bry sig om miljö- och rättvisefrågor?

Vad det gäller miljöfrågorna så anser jag att vi har en jord att ta hand om och det är viktigt att vi kyrkor vågar stå upp för dessa frågor. När det kommer till rättvisefrågorna så handlar det om människors lika värde. Det finns en stor omedvetenhet i dessa frågor i Sverige. Många vet inte om hur våra val får konsekvenser. Detta handlar om rättfärdighet och att ord och handling måste hänga ihop. Bibelns undervisning och Jesu uppmaning handlar just om detta., ex är Matt 25:35 och Jak 2:14.

Hur ser sambandet ut mellan mission och miljö- och rättvisefrågor i Pingstkyrkan i Jönköping?

Världen blir allt mer globaliserad och det vi gör påverkar andra människor. Det finns en problematik i att vi ger bistånd med ena handen och genom orättvisa handelsvillkor tar med den andra handen. Därför ser vi att vi behöver arbeta på fler nivåer med miljö- och rättvisefrågor i vårt traditionella missionsarbete.

Hur tror du att kyrkor kommer att arbeta med miljö- och rättvisefrågor i framtiden?

Jag tror att dessa frågor kommer att vara mera självklara. Vi ser att miljöfrågorna är lättare att argumentera för och man är idag är allt mer medveten om att vi måste värna om vår jord för kommande generationer. Det är däremot svårare att argumentera för rättvisefrågor då det handlar om etiska aspekter. Här måste kyrkor visa på en stark vilja och våga stå upp för dessa frågor.

Tack Jenny! / Morip ledningsgrupp genom Eva-Lena

När började ditt engagemang för flyktingar?
En kall och vintrig dag då det knackade på dörren. Utanför stod en iransk kvinna och hennes två döttrar, elva och tolv år gamla. De hade sprungit genom skogen och även liftat för att undkomma polisen som kommit för att utvisa dem. Allt vad de ägde hade de i tre plastkassar. De hade hört talas om mig eftersom jag hade samhällskunskap och gitarrlektioner för iranska killar. Det blev början på tre dramatiska år som slutade i att familjen fick en ny prövning av Migrationsverket som ledde till permanent uppehållstillstånd (PUT) En av döttrarna jobbar nu på Arbetsförmedlingen med att hjälpa invandrare och svenskar med att komma in på arbetsmarknaden. Mamman har ett företag med flera anställda och den andra dottern är snart färdig lärare.

Har kyrkan/kristna ett särskilt ansvar för flyktingar och asylsökande?
Det står på flera ställen i bibeln hur vi ska vara mot främlingar. De ska tas emot på samma sätt som om de var våra familjemedlemmar.

Under alla dessa år som du har varit engagerad för människor i samhället, vad har församlingen betytt för dig och ditt engagemang?
Det är i församlingen och i gemenskapen med Gud som jag hämtat kraft och fått stöd att kunna sträcka ut en hjälpande hand. Det är i vår second handbutik som vi oftast fått kontakt med asylsökande. Även till våra gemenskapskvällar, bönesamlingar och gudstjänster har många asylsökande och invandrare kommit. Några gånger har kyrkan varit så fullsatt av nya människor att medlemmarna fått stå. En gång hade vi 120 kurder på möte och en utflykt.
Församlingens flyktingfond har även gjort att vi kunnat bistå med juridisk hjälp samt i några fall kunnat gömma familjer, ge matkassar till de familjer där Migrationsverket tagit bort dagbidraget eller minskat det till 50%. Vi har även kunnat hyra bussar för att skjutsa flyktingar till möten. I församlingen har under dessa år många fått göra andligt starka upplevelser. Vi har döpt många fd muslimer och andra. Många har blivit helade och ofta har de kommit till våra möten efter att de drömt om Jesus eller mött Jesus i en vision och blivit uppmanade att gå till kyrkan eller besöka oss på Erikshjälpen Second Hand.

Detta året har ”Kyrkornas Globala vecka” temat: migration och flyktingskap. Vad är det viktigaste just nu för Sveriges kyrkor och församlingar i arbetet med en humanare flyktingpolitik?
Att vi erbjuder oss att bli stödpersoner, vänner som kan vara med i en ofta nedbrytande asylprocess. Be och uppmuntra våra nya vänner och kanske följa med till olika myndigheter och försöka se till att de får en rättssäker process. Hjälpa till att läsa handlingar, men oftast att bara vara en vän. Många undrar om de kan göra en insats trots att de inte kan tala olika språk, men de som kommer hit ska ju lära sig svenska.

Vad ser du som Pingströrelsens möjligheter och uppdrag för att hjälpa flyktingar och asylsökande?
Jag tror att många församlingar kan få en nytändning och bra hjälp om man öppnar upp för invandrarna. Det finns många evangelister, pastorer och brinnande medlemmar som ivrigt letar efter en församling. Församlingens bönemöten förändrades för oss totalt när vi fick ett 20-tal afrikaner som sjöng och bad, fastade och tog med sig kompisar.
Pingst har ett sort kontaktnät och skulle kunna betyda mycket. Jag har dock saknat klara och tydliga signaler från ledningen för Pingst Fria Församlingar i samverkan. Det finns många eldsjälar och här och där ett nätverk som jobbar, men strategin borde vara att integrera invandragrupperna i församlingen och börja leva en mångkulturell församling. I mitt arbete som ledamot i Sveriges Kristna Råds migrationsgrupp skulle jag vilja ha kontakt med företrädare för Pingströrelsen för att föra fram Pingströrelsens åsikter i frågor som t.ex. dop av asylsökande, hur vi etablerar ett förtroendefullt samarbete med Migrationsverket när de försöker utröna en persons väg till frälsning och medlemskap. Jag är ju Evangeliska Frikyrkans representant, men det finns ingen i vår grupp som företräder övriga “frikyrkor”.
Om det skall bli ett starkt engagemang i våra församlingar för våra nysvenskar måste ledningen för Pingst inspirera och gå före genom att visa på bra och användbara exempel. Tid bör avsättas i utbildningen av pastorer och frågor om asyl, invandring och integration bör ventileras i församlingsmöten, missionsråd och diakonala råd.

Tack Bengt! / Morip ledningsgrupp genom Victor

Länkar
Bengts blogg – http://bengtsjoberg.blogg.se/
Dagen – Bengt Sjöberg, Årets Förebild 2009 – http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=198275
Kyrkornas Globala Vecka – http://www.skr.org/globalaveckan

Vem är du och hur ser ditt engagemang ut?
Jag heter Carolina Sundh och är engagerad i Pingstkyrkans Fairtradegrupp. Jag är 32 år gammal, gift, har två små pojkar och arbetar till vardags som läkare.

Vad gör Fairtradegruppen i Pingstkyrkan i Jönköping?
I Pingstkyrkan har vi arbetat med Fairtrade sedan 2005. I vår Fairtradegrupp sprider vi kunskap om Fairtrade genom föreläsningar, provsmakningar, olika träffar och samarbeten med andra föreningar runt om i staden. Till exempel ska vi springa Vårruset tillsammans med Röda Korsets Fairtradegrupp. En av oss är också med i  styrgruppen för Fairtrade City i Jönköping tillsammans med andra frivilligorganisationer, politiker, företagare och kyrkor.
Vi serverar Fairtrademärkt kaffe och te i i vårt café, och en del Fairtrademärkta sötsaker.

Pingstkyrkan i Jönköping blev under hösten Kyrka för Fairtrade, berätta om det arbetet?
För att bli diplomerad som kyrka för Fairtrade kan man ansöka på hemsidan kyrkaforfairtrade.org. Man ska bland annat servera Fairtradeprodukter, sprida kunskap om Fairtrade och samarbeta med andra föreningar på sin ort angående Fairtrade. Det är ett sätt att markera att man som församling tycker att det är viktigt med en handel som stöder mänskliga rättigheter.

Varför tycker du att Fairtrade är viktiga frågor för kyrkor att arbeta med?
I vårt missionsarbete har vi en vision om en ”Rättvis, Rättfärdig och Räddad Värld”, och där spelar Fairtrade en viktig roll för hur vi kan påverka världen att bli mer rättvis. Jesus manar oss till att tänka på vår nästa, och vår nästa kan vara en person som påverkas av våra val. En fattig kaffeodlare i Latinamerika som har råd att skicka sina barn till skolan om vi köper hans Fairtradekaffe och därmed betalar ett vettigt pris.

Hur tror du att relationen mellan Fairtrade och kyrkor ser ut i framtiden?
I framtiden kommer Kyrka för Fairtrade att växa och fler församlingar kommer att upptäcka att det är ett bra sätt för att göra skillnad för människor runt om i vår värld.

Tack Carolina! / Morip Ledningsgrupp genom Eva-Lena

Vi fortsätter vår intervju serie ”Varför ska vi bry oss?” med Eva-Maria Munck handläggare för Kyrka för Fairtrade på Sveriges Kristna Råd.

Vad är egentligen Kyrka för Fairtrade?
Kyrka för Fairtrade är en diplomering, ett nätverk och en plattform för församlingar i Sveriges Kristna Råds medlemskyrkor som engagerar sig för rättvis handel och etisk konsumtion. Alla församlingar som tillhör någon av SKR:s medlemskyrkor och som uppfyller kriterierna kan bli diplomerade. Information om kriterier och hur man ansöker finns på www.kyrkaforfairtrade.org

Initiativet kommer från Storbritannien där över 6000 kyrkor är diplomerade som Fairtrade Churches. Där liksom i Sverige är många av rättvis handelsrörelsens idébärare engagerade i kyrkor.
Varför ska kyrkorna arbeta för rättvis handel och Fairtrade?
Kortfattat (ge mig några timmar eller trettio sidor så kan frågan få ett mer välförtjänst svar) Därför att det ligger i kyrkans natur att om vi vill vara Jesu efterföljare och förkunna Guds rike måste vi vara en profetisk röst och reagera, synliggöra och agera när våra ”nästor” runt omkring i vår globaliserade värd utsätts för kränkningar och har dåliga arbetsvillkor.

Jag lånar orden från Nelson Gamez, kaffeodlare och aktiv i den lokala katolska kyrkan i Miraflor utanför Esteli i Nicaragua: ”Att dricka en kopp Fairtrade-märkt kaffe kostar lite mer men det är meningsfullt på ett vackert sätt. När vi dricker den där koppen tänker vi på andra människor. Långt där borta, i ett annat litet hörn av världen finns en familj som odlade och skördade det där kaffet, som arbetat hårt för att det ska hålla god kvalitet  och vara gott.” Bakom varje produkt vi kan köpa här i Sverige finns människor, som Svenska kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd brukar säga ”Din kundvagn är full av människor – handla med omsorg om dem”. Kaffet vi dricker, tröjan vi har på oss, bananen vi äter – allt har en historia där människor är inblandade. Tyvärr är det i många fall snarare en regel än ett undantag att kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer i produktionen av det vi kan köpa billigt i Sverige. Men det är ingen naturlag att människor som plockar det kaffet vi dricker ska ha det dåligt. Det går att förändra!

Finns det ett större behov av Rättvisemärkta kyrkor idag än för 10 år sedan?
Rättvis handelsrörelsen är äldre än Fairtrade. Många menar att den moderna rättvis handelsrörelsen kan spåras från när Edna Ruth Byler började med importen av rättvist handlade produkter från Puerto Rico till mennonitkyrkan hon var aktiv i 1946. Initiativet till att avslöja dåliga arbetsvillkor och kränkningar av mänskliga rättigheter har kommit historiskt och kommer i nutid i många fall från kyrkor.

Produktmärkningen Fairtrade har ju vuxit otroligt mycket sedan 1997 då den först introducerades på den svenska marknaden. I dag finns över 1 000 produkter på den svenska marknaden. Runt om i världen förbättras arbets- och levnadsvillkoren för cirka 6 miljoner människor idag på grund av konsumtionen av Fairtrade. Ändå är det inte mer än 4% av allt kaffe och 2 % av alla bananer som säljs i Sverige som är Fairtrade-märkt. Det är alldeles för lite. 70% av världens fattiga lever på landsbygden och de kan i större utsträckning få bättre arbets- och levnadsvillkor om konsumtionen av rättvis handel och Fairtrade-produkter ökar. Kyrka för Fairtrade är ett verktyg i den strävan.

Vad ser du som Pingströrelsens utmaningar och ansvar i rättvis handel och Fairtrade?
Har du någon hälsning till Morip nätverket?

Vi tycker att Kyrka för Fairtrade är ett smart metod för att arbeta med rättvis handel och etisk konsumtion. Men, vi tror inte att alla församlingar känner till att diplomeringen finns ännu. Här har ni fantastiska eldsjälar i MORIP-nätverket en nyckelroll som inspirations- och informationsspridare i Pingst! Jönköping Pingst och Söderhamns Pingstförsamling är de hittills två pingstkyrkorna av sammanlagt 22 diplomerade kyrkor i Sverige.

Vårt mål för 2011 är 25 diplomerade kyrkor. Jag är övertygad om att vi kan nå det målet, men vi behöver hjälpas åt.

Tack Eva-Maria! / Morip ledningsgrupp genom Victor Egerbo

Länk till Kyrka för fairtrade – http://www.kyrkaforfairtrade.org

Länk till Fairtrade/Rättvisemärkt i Sverige – http://www.fairtrade.se

Emanuel Eriksson bor i Bjärka Säby och är engagerad på platsen Nya Slottet. Slottet ägs av Pingstkyrkan Linköping och fungerar som kurs-, konferens-, församlings- och retreatgård. Här finns en av Pingst Bibelskolor och även en ekumenisk kommunitet.

• Varför har Bjärka Säby tagit fram en Miljöpolicy?

Det har sin grund i vår gemensamma strävan att vara hela och sanna som människor. Vår dagliga bön för världen är förenad med vårt dagliga arbete. Det är så vi är och inte bara syns vara levande vittnen om Skaparen och Hans kärlek till allt och alla han skapat. Det går inte att be för världen fyra gånger om dagen för att sedan äta utrotningshotad fisk och broileruppfödd kyckling från Brasilien. Eller kaffe och handdukar från människor som fått cancer av besprutningarna på fälten i tredje världen. Hela skapelsen hänger samman. Vi kristna är tack och lov inkluderade.

• Hur har processen sett ut ifrån att någon kom med förslaget till att det blev ett dokument som godkänts?

Ganska enkelt egentligen. Vi var tre stycken som åt en helt vanlig lunch i annexets matsal efter en helt vanlig middagsbön, en helt vanlig, gråmulen dag. Vi sa ”nu gör vi det! Vi tar tag i miljöarbetet.” Sedan sökte vi genast upp de som redan gjort det. En praxis från öken. Att söka upp de som gått före för vägledning. I vårt fall var det Liljeholmens folkhögskola. De skickade över sin miljöpolicy, jag arbetade igenom ett förslag som passade för vår plats. Kort därpå sammankallade vi ett litet miljöutskott som bearbetade förslaget. Miljöutskottet bestod av nyckelpersoner på platsen såsom husmor, kökschef och förvaltare samt representanter från de olika grupperna som bor på Nya Slottet. Fraterniteten, husfolk och bibelskola. Vi skickade detta dokument till det beslutande organet (Bjärkarådet) på Nya Slottet och fick det godkänt .

• Vilka frågor har tagit mest tid och arbete ? -tex teologiska eller ekonomiska ?

Vad som tagit längst tid och mest arbete är ganska oin tressant. Svårast var kanske att få till en tid för alla i miljöutskottet att mötas. Jag fick tillslut locka med middag och filmvisning hemma hos mig och Ingrid. Det har faktiskt b livit tradition. Miljöutskottets möten sker alltid så. Hemma hos mig och Ingrid och inleds med en måltid. Tillsammans går sedan det mesta ganska lätt. Tillsammans ser vi olika saker och bidrar med olika bitar. Infantila frihetsdrömmar krossas och kreativa lösningar och uppfinningsrikedom sprudlar i en brokig gemenskap av gamla och unga som känner sig trygga och får komma till tals. Det är inte alltid som den påläste miljöaktivisten har de bästa lösningarna. Lika ofta är det den tystlåtna doldisen som har de skarpaste ögonen.

• Vad ser du som för och nackdelar med en miljöpolicy? -finns det risker med att bestämma/ rama in hur en organisation ska förhålla sig till tex handel, varor och närmiljön?

Jag vet inte. Det är själva arbetet, det vi gör i praktiken som är det viktiga. Miljöpolicyn är inte en ram utan en noga utvald och använd käpp att stödja sig mot i det tunga arbetet. För- och nackdelar visar sig längst vägen. Det viktiga är nog att inte gå för fort fram. Utan att ta små men beslutsamma steg framåt. Ofta kan de man tyckte var så rätt när man beslutade i praktiken bli så fel. Bestäm därför aldrig eller ruta in innan det är prövat och redan fungerar i praktiken.

• Skulle en miljöpolicy som er kunna fungera i en pingstförsamling med liknande verksamhet? -det finns flera pingstförsamlingar som har liknande konferens- restaurang och cafe verksamhet.

Det tror jag absolut. Men inte genom att kopiera ett papper utan genom att dela och tradera erfarenheter. Pingstkyrkors stora problem är egentligen inte huruvida de har en miljöpolicy eller inte. Utan det stora problemet är att det ofta är en dåligt betald, mycket liten skara duktiga människor som har alltför mycket på sina axlar. Ofta med en underutvecklad förmåga att säga nej. Och att även få en tung miljöpolicy i sin ryggsäck är mest bara knäckande. Miljöfrågan är lika mycket en arbetsmiljöfråga. Därför måste miljöarbetet växa fram inifrån och hela tiden växa i takt med de som utför arbetet. Som jag skrev inledningsvis är miljöarbetet ett arbete med att bli hela som människor.

• Har du någon hälsning till Morip nätverket?

Jag är så tacksam över allt det ni gör. Ni är en inspirationskälla för många. Jag och Ingrid ber att ert arbete ska bära rik frukt som består.

Tack Emanuel! / Morip ledningsgrupp genom Victor Egerbo

Länk till Nya Slottet Bjärka-Säby http://www.nyaslottet.se/

Länk till Bibelskolan Bjärka-Säby http://www.bjarkasaby.nu/

Den 17 mars är det dags för en inspirerande dag med Fairtrade i fokus! Konferensen heter Gör skillnad och hålls i Stockholm. Dagen innehåller spännande möten, kreativa workshops och inspirerande föredrag.

Läs mer om konferensen och hur du kan anmäla dig på – http://www.fairtrade.se/konferens/

Väl mött!

Hela materialet finns hos PMU ( www.pmu.se ) Men här kommer ett utdrag ur studien.

1. VARFÖR bör vi arbeta med ”miljö” och ”klimatförändringar”?

I detta kapitel begrundar vi frågan ”varför” från två infallsvinklar: vilka är de

teologiska motiven för att mobilisera människor och resurser för denna fråga, och

vilka motiv ger PMU InterLifes nuvarande riktlinjer för utveckling och hållbarhet?

1.1 Teologiska motiv för handling

Det finns ett gemensamt ansvar att värna om skapelsen som går utöver både

gränser, nationer, kulturer och religioner. Detta ansvar gäller hela mänskligheten.

Men för en kristen organisation är det viktigt att reflektera över detta ämne från

ett teologiskt perspektiv. Ett sådant reflekterande presenteras nedan. Det är viktigt

att motivera PMU InterLifes val ur ett teologiskt perspektiv när vi förbereder och

försvarar de val vi gör. Detta är också viktigt sett ur svenska pingstförsamlingars

och PMU InterLifes lokala samarbetspartners synvinklar.

PMU InterLifes värdegrund

Till PMU InterLifes värdegrund hör bland annat beskrivningen av hur synden kom

in i världen och förstörde Guds ursprungliga tanke om den fullkomliga gemenskap

som en gång fanns mellan människan och Gud (1 Mos 3). Detta fick också

konsekvenser för människors relationer till varandra (konflikter, förtryck o.s.v.)

och människans relation till Guds skapelse (ekologisk obalans, miljöförstöring). I

grund och botten skapade synden ett bristande förvaltarskap.

”Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja

utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att

också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen

och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.”

Rom 8:20-21

Men kärnan i kristen tro är att ”… Gud älskade världen så högt att

han blev människa genom Jesus Kristus för att möjliggöra

försoning, befrielse och återupprättelse, och att Jesu liv efter

döden ger hopp för mänsklighetens framtid, både nu och i evighet.

Målet med den återupprättade relationen mellan Gud och

människa var frälsning för hela skapelsen inklusive naturen. För

mänskligheten betyder detta en ny möjlighet att leva i frihet och

lära sig vad sann mänsklighet är, så som Jesus Kristus själv levde

och lärde.”

PMU InterLifes Projektmanual

PMU InterLifes värdegrund – som beskrivs i rutan ovan – är naturligtvis en

återspegling av lärda teologers tänkande ur olika perspektiv om relationen mellan

Gud, människan och jorden, och naturligtvis även om människans identitet.

Relationen mellan Gud, människan och jorden

För att besvara frågan om mänsklighetens ansvar gentemot skapelsen är det

viktigt att fundera på förhållandet mellan Gud, människan och skapelsen. Enligt

teologen John Stott finns det tre grundläggande synvinklar utifrån vilka vi kan se

relationen mellan Gud, människan och jorden:

1. Människans herravälde

Gud har gett mänskligheten herraväldet över jorden. I 1 Mos 1 (vers 26) står det:

”Gud sade: ’Vi skall göra människor som är vår avbild … De skall härska … över

all[t] … som finns på jorden’”. Människan är ställd i en mellanställning mellan Gud

och naturen, och i denna ställning förenar hon beroendet av Gud med makten över

skapelsen. I den utveckling (byggandet av samhällen, utveckling av forskning och

teknik o.s.v.) som människan har åstadkommit har hon utövat den makt hon fått

av Skaparen.

2. Ett herravälde i samverkan

Det herravälde Gud har gett människan är ett herravälde i samverkan.

Andemeningen i detta är att människan inte skapar de processer som uppstår i

naturen utan att hon samverkar med dem. Människan kan utveckla naturen

genom att plöja, bevattna och växelbruka jorden o.s.v., men all utveckling av och

tillsammans med naturen är helt enkelt en samverkan med de processer i naturen

som redan har grundlagts av Gud.

Lika klart som att Gud har ämnat oss att utveckla naturens resurser är att detta ska

göras i samverkan med Gud.

3. Ett herravälde under ansvar

Människans herravälde är något som delegerats till oss och det är därmed ett

ansvarsfullt herravälde. Det betyder att naturen inte är något som ytterst tillhör

oss som en rättighet utan som en gåva från Gud. Han har delegerat ansvaret till

oss. Stott beskriver människan som ”förvaltare” av Guds egendom. Det är också

tydligt att resultatet av vårt nyttjande av jorden är något som ska delas med alla

och envar. Människan ska inte frambringa saker endast för sig själv, utan också för

andra. Dessutom står det också klart att denna omsorg inbegriper kommande

generationer.

Människans identitet

När det gäller människans identitet och människans ansvar i skapelsen så måste

vi ha två viktiga aspekter i åtanke parallellt: människan är en del av skapelsen

samt människan är skapad till Guds avbild.

Aspekten att människan är en del av skapelsen ska alltid ses i ljuset av det faktum

att Gud har skapat människan som en avbild av sig själv. Att människan är en del

av skapelsen understryks genom det faktum att hon skapades av samma material som djuren skapades av (1 Mos 2:7). Efter syndafloden räddade Gud både

människor och djur, och Gud slöt ett förbund med människan, men också med

djuren (1 Mos 6:5 – 9:19). Det är värt att lägga märke till att även om människan

betraktas som skapelsens krona så var hon inte ensam om att skapas på den sjätte

skapelsedagen (1 Mos 1:24–31). Dessa två perspektiv betyder att människan både

har speciella privilegier och ett speciellt ansvar. Det händer att det ena

perspektivet fokuseras mer än det andra, vilket leder till slutsatser utan tillräckligt

stöd i Bibeln. När båda dessa aspekter av människans identitet tas i beaktande bör

det leda till ett ansvarsfullt och samverkande herravälde över skapelsen.

Mot bakgrund av denna syn på relationen mellan Gud, människan och jorden samt

synen på människans identitet är det lämpligt att diskutera kristna

organisationers gensvar på miljöförstöring och klimatförändringar utifrån fyra

olika principer:

• förvaltarskap
• ge röst åt de svaga
• rättvisa
• trovärdighet

Förvaltarskap

När vi begrundar skapelsen är det bra att ställa oss frågan ”vem äger jorden?”, som

John Stott påpekade. Hans slutsats är att jorden förvisso tillhör Gud – jorden och

allt som finns på den – men att Gud i sin tur har gett den till människan och satt

henne att råda över den i hans ställe. Människan besitter därmed jorden som ett

arrende. Således har människan fått i uppgift av Gud att fungera som jordens

förvaltare (1 Mos 2:15, Ps 8:7). Gud påminner oss i Bibeln om att vår kallelse att

vara förvaltare gäller både den nåd vi har fått del av, de tillgångar som står till vårt

förfogande och uppgiften att utgöra Kristi kropp på jorden (1 Kor 12:27).

Kristendom har av vissa stämplats som destruktiv i förhållande till naturen, något

som grundar sig på tanken om människan som härskare över skapelsen (Lynn

White. 1967. Science 155:1203-1207). Men vid ett närmare studium av Bibeln

finner vi stöd för miljövård och ansvarsfullt handlande gentemot skapelsen. I

berättelsen i 1 Mosebok om när Gud skapade jorden säger Gud genomgående att

det han skapat är gott och han ger samma befallning till djuren som till

människorna; att vara fruktsamma och föröka sig. Skapelsen har ett egenvärde,

oavsett om den är till gagn för människan eller inte (Ludvigsson, C.).

Att förvalta jorden är en central biblisk princip som hör ihop med andra centrala

bibliska principer; uppmaningen till människan att bekämpa orättvisa såväl som

att ha omsorg om de fattiga (se ytterligare utläggning av detta ämne nedan). Som

förvaltare råder människan över skapelsen i samverkan med Gud. Gud förser

henne med stenblocket ur vilket hon kan forma statyn. Gud förser henne med

vatten, mylla och frön som hon kan använda för att producera mat åt växande

befolkningar. Men under all den utveckling som människan åstadkommer är vi

alltid underordnade Guds vilja och tanke. Vårt förvaltarskap är alltså delegerat till

oss av Gud, och det yttersta målet med förvaltarskapet är att dela med varandra det

Gud har anförtrott åt oss (Jes 58:7, Apg 2:44-45, 4:32-36, Fil 2:4, 1 Kor 10:24).

Det är också intressant att komma ihåg Guds uppdrag till Noa när han ställdes

inför den ödeläggande översvämningen. Det är tydligt att hans uppdrag inte endast

var att rädda människan utan också djur och växter (Ludvigsson, C.).

Förvaltarskap – att handla profetiskt och andligt

Som kristna får vi inte glömma hoppet om att skapelsen kommer att

återupprättas. När aposteln Johannes delger vad som uppenbarades för honom

angående tidens ände beskriver han en återupprättad skapelse som har likheter

med Eden, men som även är mycket mer (Upp 21-22). Det innebär att värnandet

om skapelsen är en profetisk handling. Samtidigt som det pekar bakåt mot Guds

ursprungliga intention med skapelsen, är det också en profetisk röst om vad som

ska komma: en återupprättad skapelse. Men skapelsen kommer inte att

fullkomligt återupprättas av människan; det är inte förrän Kristus återvänder för

att slutföra sitt verk som skapelsen kan återställas. Men vad gör vi i väntan på

detta? Om vi tiger kommer kanske stenarna att ropa?

Rättvisa

Det står klart att utveckling ska ske i samverkan med Gud och på ett förnuftigt

sätt. Frågor om hållbarhet, inklusive omsorgen om framtida generationer, måste

tas med i beräkningen. Särskilt med tanke på kommande generationer är det helt

nödvändigt att på rätt sätt uppmärksamma frågor om minskning av och

anpassning inför klimatförändringar. Utmaningen att skrida till handling blir

påträngande, då varje kristen har ett ansvar att säkra hållbarheten på jorden

(principen om förvaltarskap).

Den tydliga bristen på intresse för förvaltarskapsprincipen har lett till negativa

verkningar – däribland en hastig försämring av miljön – som främst och allra

hårdast har drabbat människor som lever i fattigdom, men som också delvis har

tillintetgjort delar av kommande generationers välfärdsgrund.

Det är en stor orättvisa att en minoritet av världens befolkning har utvecklat sina

samhällen på bekostnad av majoriteten (södra halvklotet). Orättvisan blir ännu

större av att konsekvenserna av den globala uppvärmningen (torka,

översvämningar, sjukdomsepidemier o.s.v.) kommer att påverka de befolkningar

som lever i fattigdom i högre grad än de påverkar de välmående samhällena.

Utvinningen av mineraler i fattiga länder leder direkt och indirekt till fattigdom och

konflikter. I takt med att forskarna lär sig mer om förhållandet mellan

energiförbrukning och förändringar i klimatet (koldioxidutsläpp leder till global

uppvärmning) blir det alltmer aktuellt att koppla detta till vad Bibeln lär om

syndens konsekvenser. Vi kommer att hållas ansvariga för våra gärningar.

Som kristna och som delar av Kristi kropp ser vi detta som en orättfärdig

utveckling som måste hindras. Ska vi vara trogna kallelsen att vara förvaltare av

skapelsen och kunna sprida Guds kärlek i världen kan vi omöjligen avstå från att

agera med hänvisning till löftet om nya himlar och en ny jord. Vårt ansvar inför

Gud att värna om skapelsen kvarstår.

Ge röst åt de svaga

Vårt engagemang i att vårda Guds skapelse är ett direkt gensvar på det ansvar Gud har gett oss. Vi strävar efter att föra talan för dem som av någon anledning har

förvägrats en röst i samhället. Det kan gälla de som lever i allra djupaste fattigdom

och marginalisering, rösten av ännu ofödda generationer som ska ärva jorden i

framtiden eller själva skapelsen som sådan.

Girighet, en av syndens mest destruktiva följder, bidrar direkt och indirekt till

miljöförstöring, klimatförändringar och fattigdom. Eftersom

klimatförändringarnas effekter slår oproportionerligt hårt mot de fattiga och de

som inte kan föra sin egen talan, har vi flera skäl att agera. Det finns de som menar

att jorden i vilket fall som helst går mot sin undergång och att det därför inte är

någon mening med att arbeta för miljön. Men att föra ett sådant resonemang vore

först och främst inte bara att allvarligt vanhedra vår gudagivna uppgift att stå som

förvaltare av jorden, men också de fattiga människor som drabbats hårt av

miljöförstöring.

Hur skulle en kristen organisation som PMU InterLife kunna bidra till arbetet

med miljö- och utvecklingsfrågor? John Stott ger ramar för en teologisk grundsats

som framhåller kristnas särskilda möjligheter att bidra.

Först och främst så tror vi att Gud skapade jorden och överlät ansvaret för och

förvaltarskapet av den till människan, och dessutom tror vi att Han kommer att

återupprätta denna jord. Dessa två perspektiv, som kretsar kring början på jordens

historia såväl som dess ”ände”, borde erbjuda ett perspektiv som leder till respekt

för naturen. Kyrkan bör kunna förmedla hopp, både genom att – i samverkan med

Gud – fungera som verkliga förvaltare av skapelsen, men också genom att peka

framåt mot en återupprättad skapelse.

PMU InterLifes arbete för att gagna miljön och klimatet svarar mot det moraliska

ansvar alla kristna har att föra talan för dem som inte idag kan göra sina röster

hörda. Genom att ta itu med miljöfrågor i dess vidaste bemärkelse ”talar” PMU

InterLife till förmån för miljön, för hållbar utveckling och för den välfärd som kan

göras tillgänglig för framtida generationer liksom de som har drabbats hårdast av

miljöförstöring och klimatförändringar – de fattiga barn, kvinnor och män som

lever på jorden idag.

En fråga om trovärdighet?

Med tanke på vår tro att människan har getts förvaltarskap över skapelsen kan vi

fråga oss om vi som kristna därmed har ett större ansvar för denna skapelse? Är

vi trovärdiga i vårt budskap om vi inte visar i ord och handling att vi tar vårt

ansvar som förvaltare av skapelsen? Trovärdighet är en fråga om att ”leva

budskapet”. Om vårt budskap är rättvisa, kärlek, fred, försoning, frälsning och att

var och en står ansvarig inför skaparen – hur trovärdiga är vi då om vi inte

respekterar det? Om vi inte respekterar det skapade så respekterar vi inte heller

Skaparen.